Det var en gång en liten polarview som satt i klassrummet och darrade. Både 1:a och 2:a klass satt i samma rum. En stor svart skrivtavla längst fram  och på väggen vid dörren två färgbilder föreställande gnagande ekorrar. Det var onsdag och veckans psalmvers skulle rabblas utantill. Hur PV än tränade så ville versen inte fastna i minnet, och den här gången hade inte lille PV ens läst på, det var ju lönlöst. Doften av våta tröjor fyllde salen och i frökens trädgård föll ett stilla höstregn. Äppelträden, där ute i friheten ,dignade av frukt . Kerstin , klassens smartaste  och sötaste elev fick ställa sig vid sidan av bänken och läsa dagens vers. Oh.. vad hon var söt. Hon var rar och inte mallig, bara söt och mycket duktig i skolan. PV satt och drömde om rastens lekar och om hur kul det var när Kerstin var med och stojade. Plötsligt hör  PV det fasansfulla. Fröken säger med mild stämma ” Polarview, nu är det din tur, sluta med dina drömmar och ställ dig upp och läs dagens Psalmvers. Det gick åt helvete, PV fick ta fram psalmboken och staka sig igenom raderna. Kerstin såg med medlidande på PV, och Bosse fnissade. Där gick gränsen. Nu gällde det att rädda situationen. PV började spela pajas, det hade han gjort förut och det kunde han bra, så bra att alla skrattade och PV fick lämna salen med en rejäl örfil. Segern var vunnen . Kan man inte vara bra på att vara  bäst så kan man vara bäst på att var sämst.                          Många år senare gjorde Bosse och Polarview lumpen i hop, det var kul.   Ett annat märkligt faktum var att  lille PV fick stort ”A” i kristendomskunskap ( man fick betyg i 2:a klass på den tiden) , kanske beroende på att PV läste mycket i ”Barnens Bibel” . En kul bok med fina bilder och härliga sagor. Fröken tyckte nog att PV kunde sin Bibel. Men å andra sidan hade PV  ” BC” i välskrivning .