Det var en gång för länge sedan, i det förra seklet , som två små apor smög sig ombord på  ett lastfartyg i Costa Rica. De sökte äventyret och anade inte vilka oerhörda  konsekvenser deras tilltag skulle få.  De två små aporna hade precis lämnat bebisstadiet och hade just inte mycket förstånd till att  reda sig själva. Men de hade tur , ty båten var lastad med bananer och var destinerad till Göteborg i Sverige. Trots det, blev det en svår resa för de två små ynkliga primaterna. Bananer fanns det gott om , men det var svårare med vatten,  men kondens på skrovets insida räddade livet på de små. De kunde dagligen slicka i sig tillräckligt med vätska för att överleva. Ingen i besättningen lade märke till  de håriga, svansförsedda fripassagerarna, förutom ” BlåsOskar” som skötte fläktarna i lastrummet. Han  sa till sina skeppskamrater att han tyckte att det luktade apskit i bananrummet, men de bara skrattade och svarade att ”det är  nog din näsa som sitter förnära din stora trut” . Och därmed fick det bero. En vacker morgon  passerade fartyget   Vinga fyr , och samma dag på förmddagen låg båten med öppna lastluckor och lossade sina varor  i Göteborgs livliga hamn. Apungarna märkte av den ökade aktiviteten, blev rädda och gömde sig i en tom bananlåda. När ett nät med fruktlådor hissades in äver kajen bar det sig inte bättre än att en låda föll i vattnet. Just den låda som de trötta och smutsiga aporna satt i. Den drev nu fritt i hamnen, och där satt ungarna och stirrade med förundran och skräck på en värld som de inte ens kunde föreställa sig.  På kajen stod en ung man med sin unga hustru och betraktade livet i hamnen. De var på semester och njöt av varandra och friheten. Då plötsligt fick han syn på något som rörde sig i en bananlåda som flöt i hamnbassängen…..   Sagan fortsätter i morgon, och då får ni veta om de små apliven överlevde.