Gubben  hade inte fyllt 60, han var fysiskt stark och hade intellektuell skärpa som få. Han var mitt uppe i livets stora projekt, men i hans inre hade kräftan fått fäste. En vårdag  strax innan sjöns vass blivit grön gick han ner till sin älskade son,  som  han visste satt och läste i drängstugan. Han satte sig ner framför pojken, tittade honom rakt i ögonen och sa de förbjudna orden. ” Jag har canser , vi vet inte hur det ska sluta , men kampen börjar nu och jag skall segra.”  Det blev en kamp som varade i 10 år. En kamp som slet gubben mellan hopp och förtvivlan, smärta och sorg kryddat med livsvilja och styrka. En strid som både gav och tog, men mest tog. Strax innan gubben skulle få lämna jordelivet så sa han till sin gosse.” Om det går, så ska jag hälsa på dig från den andra sidan.” Den döende mannen redogjorde för ett komplicerat system med tre hemliga tecken som han skulle ge sin son efter det att döden inträtt. För att med 100% säkerhet veta att det var ett besök från dödsriket så fick inte alla tecknen avslöjas förrän kontakten var fullbordad. En solig sensommardag efter 10 svåra år fick gubben äntligen vila. Sonen besökte rummet där den döda gubben låg, för att ta ett sista riktigt avsked. Ett ljus brann i det av sol upplysta rummet,  frid och stillhet härskade runt den döde. När pojkenskulle lämna rummet så låg liket där, med slutna ögon, knäppta händer och ett finurligt, nästa lyckligt uttryck i ansiktet. Just när gossen ska lämna rummet så vänder han sig om för att kasta en blick på sin döda pappa, och i samma ögonblick vrider gubben på sitt ansikte, ser på sin son och ler kärleksfullt, vrider tillbaka skallen och sluter ögonen. DET VAR DET FÖRSTA TECKNET  AV TRE. 

Nu har det gått mer än 20 år och inga fler tecken har givits.En dag i dödsriket kanske är 1000 år. Vad vet vi? Då och då besöker gubben sin son när han drömmer. Då skänker han sin  avkomma glädje och trygghet. Men det är bara i drömmen.