Sylvana och Sylvester var en flicka och en pojke som Polarview med fru mötte i norditalien 1974. Syl och Ves som vi kallade dem var två mycket lyckliga ungdomar, och de var omåttligt kära i varandra. Vi möttes av en slump, ett ödets nyck, långt från allfarvägar 100 km öster om Rom. Vi möttes på Apenninernas sluttningar och vi kom i samspråk , och vi slog följe. Vi fann varandra och njöt av varandras sällskap. Nu ville de att vi skulle följa med hem till Sylvanas farfar. Han drev en liten vingård och han vårdade sina vinstockar med kärlek. Med mycket enkla redskap skötte han sin lilla gård. Vid denna lilla vingård fick Polarview smaka på det som skulle bli årets vin. Ur ett stort träfat tappade bonden upp en liter av det unga vinet. Vi smakade och själsfrid gjorde entre´. Vi inbjöds att delta i deras enkla måltid, vi förstod inte mycket av det som sades runt bordet, men välviljan och vänligheten var icke att ta miste på. DET ÄR FNTASTISKT VILKA PÄRLOR LIVET KAN BJUDA PÅ, BARA MAN MÖTER OMGIVNINGEN MED ÖPPNA ÖGON. Vad Sylvana och Sylvester befinner sig i dag det står skrivet i stjärnorna.