Det här är en historia som Polarview hörde för 20 år sedan.  Polarview har mött väldigt mycket gott ledarskap genom åren och även utövat ledaskap, men icke förty, så är denna lilla saga om ”arselet som blev chef” applicerbar i vissa sammanhang.

Den resliga kroppen var ute och gick. De olika kroppsdelarna blev då  oense om vem som skulle bestämma. Benen sade ” Det är jag som utför det tyngsta jobbet , jag bär upp hela kroppen, jag vill vara chef”. Då skrattade de andra delarna på kroppen och armarna sade ” Nä.. nä.. utan armar funkar inget , jag med mina händer och fingrar ska bestämma”. Struntprat sa hjärnan, jag ska föra befälet, det är ändå jag med alla mina impulser som kan styra eder alla, punkt slut , jag är chef” . Nu hördes en grötig svag röst från de nedre avdelningarna. Det var RÖVHÅLET som talade. Rövhålet sa ” Jag vill vara chef”. Alla skrattade, hela kroppen skakade av skratt och alla sa ”Du får inte bli chef ditt jävla skithål”.  Då surnade arselet till, som bara ett arsele kan. Arselet slutade helt enkelt att fungera och efter ett tag började kroppen må dåligt. Till slut mådde alla kroppsdelana så dåligt att kroppen inte längre kunde verka som kropp.Då bad de rövhålet att bli chef . Arselet började åter att fungera och arselet blev chef med alla de konsekvenser som det skulle medföra. Av denna historia kan man lära att även ett rövhål kan bli chef.

P.S. Härleder man ordet ARSELE sematiskt och etymologiskt så finner man att det betyder ”Dalsänka med en liten å eller vattendrag i mitten”. Arsele återfinns dessutom som ortsnamn. Men det är en helt annan storry: D.S.

Sylvana och Sylvester var en  flicka och en pojke som Polarview med fru mötte i norditalien  1974. Syl och Ves som vi kallade dem var två mycket lyckliga ungdomar, och de var omåttligt kära i varandra. Vi möttes av en slump, ett ödets nyck, långt från allfarvägar 100 km öster om Rom.  Vi möttes på Apenninernas sluttningar och vi kom i samspråk , och vi slog följe. Vi fann varandra och njöt av varandras sällskap. Nu ville de att vi skulle följa med hem till Sylvanas farfar. Han drev en liten vingård och han vårdade sina vinstockar med kärlek. Med mycket enkla redskap skötte han sin lilla gård. Vid denna lilla vingård fick Polarview smaka på det som skulle bli årets vin. Ur ett stort träfat tappade bonden upp en liter av det unga vinet. Vi smakade och själsfrid gjorde entre´. Vi inbjöds att delta i deras enkla måltid, vi förstod inte mycket av det som sades runt bordet, men välviljan och vänligheten var icke att ta miste på. DET ÄR FNTASTISKT VILKA PÄRLOR LIVET KAN BJUDA PÅ, BARA MAN MÖTER OMGIVNINGEN MED ÖPPNA ÖGON. Vad Sylvana och Sylvester befinner sig i dag det står skrivet i stjärnorna.

Den 18:e mars 1913 dödas Kung Georg I  av Grekland i ett attentat, samma dag bildar Ivar Kreuger  sitt tändsticks AB. Alla dagar  har sina öden. De faller fort i glömska. TA VARA PÅ DIN DAG. Man vet inte vad ödet har i bredskap.

Jacob Johan Ankarstöm misshandlades som barn. Hans pappa slog honom  regelbundet. Jacob tålde mycket stryk , han grät inte när den stränge fadern lät käppen dansa på hans rygg. Jakob visste att minsta knyst skulle förlänga straffet och pinan. Jakob Johan Ankarstöm teg, men såren i hans själ skulle komma att få ödesdigra  konsekvenser. 1792 avrättades Jakob efter att ha mördat Gustav III. Ett fyrtiotal personer häktades för mordet men endast fjorton åtalades. Flera dömdes till döden, men domarna mildrades för alla utom Ankarström. Under tre dagar  släpades han runt till olika platser i den Svenska huvudstaden  där han fick slita spö. ( misshandlades med tunna käppar tills blodet rann). Därefter högg man av honom handen och huvudet i nämnd ordning. Liket skändades sedan enligt tidens sed. En månad tidigare hade han skjutit Kungen i ryggen och nu var han död och rättvisa var skipad. Enligt vissa vittnesuppgifter lät han sig piskas utan att han rörde en min. Han hade ju vanan inne.  SLÅ ALDRIG ETT BARN. MÖT DET UPPVÄXANDE SLÄKTET MED RESPEKT.

Polarview saknar det spontana sättet att umgås. Att utan förberedelser bjuda in några trevliga människor. Ta några lätta drinkar eller en öl och byta tankar, växla erfarenheter och skratta. Energi och liv uppstår i mötet med andra människor. Man blir vederkvickt och får vidgade vyer. Inga förberedelser, spontana möten, där ”NEJ ,jag har inte tid” är det värsta som kan hända. Va jobbigt det är när man måste kolla veckor i förväg om dom tilltänkta gästerna är lediga. Sen förbereda middagen i flera dagar. Visst, det är väl kul,,, men var är spontaniteten? Och hur arbetsamt är det? Nej nu jävlar så måste Svensson skärpa sig. Ring dina vänner och bjud dom med kort varsel. Upplev det spontana mötet och njut av dina medmänniskor. TILL SIST.
OM DU HAR VARIT BORTBJUDEN OCH HAFT TREVLIGT, SÅ BJUD IGEN! UTVECKLANDE UMGÄNGE MÅSTE VÅRDAS. Polarview har gäster lite då och då och går på ett och annat kalas,,,, dom som aldrig bjuder igen hamnar till slut i glömskans mörka dunkel, och vem vill vara där? 855

Det är 34 grader varmt ute. I den van som Polarview färdas i är det 20 grader. Luftkonditioneringen fungerar perfekt. Gummiträdsplantagerna passerar revy utanför bilen.  De levande grisarna färdas säkert, de riskerar inte att trilla av vid en häftig inbromsning.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                         Nassarna är på väg fr Kambodia till Bangkok för att bli ”pork” i en risrätt. Tack gode Gud att man inte är  gris utan bara lite svinaktig. Lika varmt är det för lantarbetarna som färdas på pickuppen. I 70 km/tim susar pickisen fram med folk och materiel i en salig röra. Vi i vanen kör om, och vår hastighet närmar sig 80. Vägen är full av hål och det skumpar rejält. Tack gode gud att man inte är lantarbetare i Kambodia. OM INTE DET HÄR VAR GRISIGT SÅ SÄJ….836

I morgon kl 1700 kommer Polarview att publicera en riktigt grisig historia. Plus BILDBEVIS.
Väl mött i morgon.
Polarview

Polarview vill att fler ska läsa Polarviews blogg. Polarview tycker det är roligt när räkneverket med läsare tickar på. Där ute i cyberrymden kryllar det av nyfikna potentionella läsare. Polarview skriver för att det är kul och för att reta ditt medvetande. Kära läsare hjälp Polarview att sprida bloggadressen. www.polarview.bloggproffs.se  NÄSTA INLÄGG KOMMER ATT VARA RIKTIGT GRISIGT. (Löfte från Polarview)805

Tre bilder från en stad som aldrig vilar . En stad som sjuder av liv dygnet runt. Ett myllrande nattliv följt av hektiska dagar där allt kan erbjudas. Allt från den ypperst lyx till det allra enklaste. En skitig stad med många dofter och mycket äventyr. Man känner sig trygg, och möter man någons blick så får man alltid ett leende tillbaka. (Man ska ju inte besöka det allra mörkasteBangkok, för där finns det lite skurkar.) Och sedan har vi maten, stan kryllar av krogar där Asiens bästa kök skänker gommen njutning. Kvart över sex på morgonen ser Polarview en flitig mamma som för någon timme sedan lämnade sitt plåtskjul under bron . Hon driver ett frukostkök och har just serverat sin första gäst. Nu flätar hon håret på sin dotter som ska med kanalbåten till skolan. Skoluniformen är hel och ren, och den vita skjortan ser ut att vara nystruken. Dessa tappra kvinnor som kämpar för att ge sina barn möjligheten till ett bättre liv.Kanalbåtarna kör med rasande fart i trånga vatten. Tusentals resenärer  fraktas till och från sina jobb. Hjälmprydda båtbpojkar flankerar i fören. Deras uppgift är att hålla båten stilla några sekunder under tiden som resenärerna kastar sig av eller på.

Glöm inte att bakom nattens leende kan det ligga mycket smärta. Medmänniskor över hela klotet kämpar för att överleva. 796