Det senaste året har rapporter om jordbävningar nått oss i en aldrig sinande ström. Polarview hör kommentarer i stil med, ” Ja, gu så mycke jordbävningar de ä nu förtin.” , eller ”Uchvale, ä de världens undergång som e på väg?” , ” Ja si miljöförstöringen ställer teet i jordskorpan.” Men faktum är att det är inte mycket mer rörelse i berggrunden nu än det har varit det senaste årtusendet.(eller årmilionen, för den delen) Det är bara det att vårt minne är kort, för kort. Nu för tiden är informationsflödet enormt stort och extremt snabbt. Media älskar att skrämmas, och just nu är det jordbävningar som gäller. Kort minne och rädsla är motorn i vårt beteende ,vad avser vår inställning till tektonik. Polarview bläddrade i gamla tidningslägg från 1960 och såg där en sammanställning över hemska, ödeläggande jordbävningar som hade inträffat i mitten på förra seklet. Skribenterna frågade sig om domedagen var nära. Ja ,kära läsare, MINNET ÄR KORT! Ett annat exempel på vårt korta minne är när vi går till valurnorna och ska rösta i vår fria demokrati. Då undrar jag om minnet räcker längre än näsan?