En vän till Polarview försöker att testa PW:s intelligens genom att utsätta  PW för en mycket svår gåta. PW är inte särdeles intelligent, men rik på erfarenheter. PW är dessutom vis nog att finna utvägar som kompenserar en del handikapp. Nu till pudelns kärna.                                                  EN FULLT FRISK MAN KOMMER FRAM TILL ETT ÖPPET FÄLT OCH AVLIDER ÖGONBLICKLIGEN. MED SIG HAR HAN EN OÖPPNAD FÖRPACKNING.  VARFÖR DÖR HAN?                                                                    Hjälp Polarview med gåtan så ska ni bli belönade med en snaskig historia på   polarview.bloggproffs.se

Den här bilden tog PW med mobilkamerans panoramafunktion i gårkväll. Då kom jag ätt tänka på vad PW:s skolfröken hade sagt när PW var liten. Hon berättade med stor emfas att om man kunde ställa sig under regnbågen just på den plats där den slår ner och stå där i det skimrande ljuset så skulle man finna en kruka full med guld.  Jag trodde henne och jagade regnbågar i många år innan jag förstod att det var dikt och förbannad lögn.  Men vackert är det.

För 300 år sedan var två förmögna kamelryttare på väg till medinan i Tunis. De båda männen red under den svalare delen av dygnet, ty resan var lång och det skulle ta flera dagar innan de var framme.  När solen stod i Zenit vilade ryttarna vid någon oas och fick då gott om tid att samtala och filosofera. När de hade c:a en dagsritt  kvar så slog männen vad.  Vadet skulle göra den ena av kamelridarna mycket rik. Summan de slog vad om var stor och inberäknade även 20 kameler. Den som sist fick sin kamel in genom stadsporten skulle bli vinnare. Det fick som följd att de red långsammare och långsammare ju närmare Tunis de kom, och 300 meter utanför Tunis så stod de helt stilla. Det fanns ingen lösning på problemet. Då bar det sig så att en vis gammal man kom förbi, och vadslagarna frågade den gamle mannen om råd. Den vise ställde sig då  mitt i mellan de rådvilla och viskade med hes stämma två ord. Och jävlar,,, då började det hända saker. Männen blev som tokiga kastade sig upp på kamelerna och red som galningar mot medinan i Tunis.  Frågan är, vad  viskade den vise gamle mannen.  Rätt svar kommer att belönas.

Att köra bil med alkohol i blodet är livsfarligt. Det är inte bara du själv som kan komma till skada. Vad värre är, är att du kan skada eller döda någon  oskyldig stackare  som råkar komma i vägen för dig. De flesta av oss har en spärr i hjärnan som förhindrar oss att köra bil på fyllan.  Men hur är det när vi sätter 0ss vid datorn?  Får man vara ute på nätet och surfa , blogga, tvittra och facebooka när man är lite på fyllan. Ja … lagligt är det, man får vara ute på nätet när man är full. Ja , tillochmed skitpackad. Men det är dumt. Stärkt med en tår innanför västen så kan man göra bort sig rejält ute i cyberrymden. Logga in nykter. Då är du säker.  Kloka ord från en packad Polarview.

Polarview  blir så glad när någon loggar in och läser. Tack mina trogna läsare.   På bilden ser ni en fransk boning som skänker sin ägare värdighet .  Miseu Sarxxxxxxx sa till Polarview ” mitt hem är min borg”. Han sa det på franska såklart, jag bara översatte.  Men… Polarview säger samma sak, ”MIT HEM ÄR MIN BORG”. Ovavsett hur bostaden ser ut så har vi alla samma känsla.  Även du.

Tittar man ordentligt  på bilden så kan man se en kolibri. Letar man noga så finner man alltid det man söker.

En stor förändring hade inträtt i lille PW liv. Vi hade fått skolskjuts. Förut hade vi traskat , åkt skidor eller cyklat till skolan. men nu var det nya tider.  Varje skoldag  kom en  stor folkabuss och hämtade oss utan för stugan.  Jag gillade att åka i framsätet. Vid nästa stopp brukade vi plocka upp  Benkan, han och jag satt alltid fram och busade och stojade.

En vacker höstfredag  för c:a 50 år sedan var det extra busigt i skolbussen. Alla vi barn skrattade och bråkade på ett sådant sätt att chaufören blev mäkta trött på oss. Rätt som det var stannade han bussen och skrek, ” Håll tjäften ungjävlar , annars får ni gå hem. Och jag skiter i om ni så bor på månen, ut ur bilen åker ni med en sån jävla fart att det kommer att svida i arselet.”   Benkan och jag  blev jätterädda och de andra barnen lika så. Det blev knäpptyst i bussen.

Om en stund skulle vi vara framme där  Benkan hade sin avstigningsplats. Benkan och jag kunde inte hålla oss utan började att bråka igen. Vi var de bästa kompisar , så bråket var bara på skoj.  Just när Benkan  skulle stiga  av böjer han sig fram och trycker sin skolväska mot mig, min hand är hårt knuten och jag ska boxa till hans väska.Slaget missar sitt mål och knytnäven landar med full kraft , rakt på Benkans mun. Benkans ansikte förvrids i smärta samtidigt som blodet sprutar ur hans läppar ,bildörren slår igen och chaffisen kör vidare med en rivstart. Kvar vid vägkanten står Benkan och tjuter som en stucken gris. Jag åker vidare med en stor klump i magen.

Väl hemma hoppade jag ur bilen och sprang de två kilometrarna tillbaka till Benkans hem. Jag ville veta hur Benkan mådde och be om förlåtelse. När jag knackade på dörren till Benkans hem så kom Benkans  morsa och öppnade. Hon var helt galen och skrek att jag, frånochmed nu var portförbjuden i detta hem. Sedan slog hon igen dörren med en smäll. Jag han dock se Benkan , röd i nyllet och med olycklig blick stå där i bakgrunden och lida.  Jag mådde mycket dåligt.  I skolan nästa dag redde Benkan och jag ut det hela, vi var ju bästisar. I två veckor var Benkan blå i fejan  och resten av terminen lekte Benkan och jag i smyg. På vårterminen kunde vi leka med Benkans morsas goda minne, men hon var alltid lite misstänksam mot mig och hon förlät mig aldrig på riktigt. Men det gjorde Benkan och våra äventyr blevo många.

Benkan är ett fingerat namn..