För 300 år sedan var två förmögna kamelryttare på väg till medinan i Tunis. De båda männen red under den svalare delen av dygnet, ty resan var lång och det skulle ta flera dagar innan de var framme.  När solen stod i Zenit vilade ryttarna vid någon oas och fick då gott om tid att samtala och filosofera. När de hade c:a en dagsritt  kvar så slog männen vad.  Vadet skulle göra den ena av kamelridarna mycket rik. Summan de slog vad om var stor och inberäknade även 20 kameler. Den som sist fick sin kamel in genom stadsporten skulle bli vinnare. Det fick som följd att de red långsammare och långsammare ju närmare Tunis de kom, och 300 meter utanför Tunis så stod de helt stilla. Det fanns ingen lösning på problemet. Då bar det sig så att en vis gammal man kom förbi, och vadslagarna frågade den gamle mannen om råd. Den vise ställde sig då  mitt i mellan de rådvilla och viskade med hes stämma två ord. Och jävlar,,, då började det hända saker. Männen blev som tokiga kastade sig upp på kamelerna och red som galningar mot medinan i Tunis.  Frågan är, vad  viskade den vise gamle mannen.  Rätt svar kommer att belönas.