En stor förändring hade inträtt i lille PW liv. Vi hade fått skolskjuts. Förut hade vi traskat , åkt skidor eller cyklat till skolan. men nu var det nya tider.  Varje skoldag  kom en  stor folkabuss och hämtade oss utan för stugan.  Jag gillade att åka i framsätet. Vid nästa stopp brukade vi plocka upp  Benkan, han och jag satt alltid fram och busade och stojade.

En vacker höstfredag  för c:a 50 år sedan var det extra busigt i skolbussen. Alla vi barn skrattade och bråkade på ett sådant sätt att chaufören blev mäkta trött på oss. Rätt som det var stannade han bussen och skrek, ” Håll tjäften ungjävlar , annars får ni gå hem. Och jag skiter i om ni så bor på månen, ut ur bilen åker ni med en sån jävla fart att det kommer att svida i arselet.”   Benkan och jag  blev jätterädda och de andra barnen lika så. Det blev knäpptyst i bussen.

Om en stund skulle vi vara framme där  Benkan hade sin avstigningsplats. Benkan och jag kunde inte hålla oss utan började att bråka igen. Vi var de bästa kompisar , så bråket var bara på skoj.  Just när Benkan  skulle stiga  av böjer han sig fram och trycker sin skolväska mot mig, min hand är hårt knuten och jag ska boxa till hans väska.Slaget missar sitt mål och knytnäven landar med full kraft , rakt på Benkans mun. Benkans ansikte förvrids i smärta samtidigt som blodet sprutar ur hans läppar ,bildörren slår igen och chaffisen kör vidare med en rivstart. Kvar vid vägkanten står Benkan och tjuter som en stucken gris. Jag åker vidare med en stor klump i magen.

Väl hemma hoppade jag ur bilen och sprang de två kilometrarna tillbaka till Benkans hem. Jag ville veta hur Benkan mådde och be om förlåtelse. När jag knackade på dörren till Benkans hem så kom Benkans  morsa och öppnade. Hon var helt galen och skrek att jag, frånochmed nu var portförbjuden i detta hem. Sedan slog hon igen dörren med en smäll. Jag han dock se Benkan , röd i nyllet och med olycklig blick stå där i bakgrunden och lida.  Jag mådde mycket dåligt.  I skolan nästa dag redde Benkan och jag ut det hela, vi var ju bästisar. I två veckor var Benkan blå i fejan  och resten av terminen lekte Benkan och jag i smyg. På vårterminen kunde vi leka med Benkans morsas goda minne, men hon var alltid lite misstänksam mot mig och hon förlät mig aldrig på riktigt. Men det gjorde Benkan och våra äventyr blevo många.

Benkan är ett fingerat namn..