Del nummer två.    Det går inte att pissa.  På vårdcentralen i Flenkeby togs jag emot av en storvuxen man som bröt på danska. Han klämde under  mina armar och tittade länge i halsen. Min mor som på den tiden var en ung och vital kvinna i sina bästa år  hade anlänt, och satt nu blek och tagen på en  stol och följde förloppet. Som i ett töcken hörde jag doktorn säga ” halsfluss, mycket penicilin”.  Men innan undersökningen var klar så ville  den storvuxne läkaren att jag skulle lämna ett urinprov. Jag mins att jag var mycket kissnödig, men hur jag än krystade så kom det inte ut en droppe av den önskade vätskan. Det var helt enkelt stopp i röret. Yrseln tilltog , det verkade som om det blev mörkt i rummet, någonstans i fjärran hörde  jag doktorns röst ” Ähää pojken bara jävlas”. Men om det är sant eller bara en produkt av min sjukdomsansatta hjärna det vet Polarview ännu ej i denna dag. Nu blev det svart i rummet och medvetslösheten kom som en befriare och löste mig från mina plågor. I morgon kommer tredje och sista delen. Upplösningen.