Du sitter där vid ditt köksbord och luktar illa. Snart har det gått hundra år sedan du föddes. Plasthandskarna i hallen vittnar om att ingen vill ta i dig.  Din hjärna är seg som en virussmittad dator. Ibland  förstår du att du har tappat kontrollen helt och hållet. Bristen på kontroll skrämmer dig så till den milda grad att du lätt faller i gråt. Bitterheten har tagit överhand. Kraven du ställer har blivit orimliga  och ingenting är bra. Inkontinensskydden i den bruna papplådan håller på att ta slut. Kissiga skydd sprider sin svaga men omisskännliga doft från soppåsen.  Hundra gånger kan du fråga vad det är för datum i dag, och varje gång du får  svaret ser du ut som om det var första gången i dag som du frågat. Vid några enstaka tillfällen skingras molnen och du kan skratta. Det är guldkorn att ta vara på. Men du förstår inte det ,och du förstår inte att är älskad. Din fina hemtjänstpersonal är allas vårt stöd.