På 1:a maj ska Polarview demomstrera mot höjd bensinskatt. Bilen är nödvändig för välfärden. Höjd bensinskatt driver bara på inflationen. Pengarna går upp i rök och det blir inga resurser kvar för  att rädda miljön.

Kort saga av POLARVIEW.    Den gamla hanen har reprducerat sig och avkomman har blivit god. Han kan inte längre konkurera med de yngre hanarna vad avser kunskap ,styrka och inkomster.  Han har gjort va han ska och han har varit på toppen. Nu går det bara utför.  Den gamla hanens roll har reducerats till få hjälpa till då och då. Men krafterna börjar tryta, och med värk i kroppen och en känsla av oförmåga går den gamle för att lägga sig för natten. Hans råd efterfrågas inte längre och hans ord tas inte riktigt på allvar. Gamlingens kunskap är omodern, och det han refererar till  tillhör det förgångna. Men gubbjäveln tog sig i kragen och ryckte upp sig, knöt näven i fickan och tog nya tag. Än är gubben inte slut som artist. Och så levde han lycklig i alla sina dagar.

Del  tre. Änglarna kunde inte flyga. Polarview forslades nu med ambulans till   länssjukhuset. Där följde flera dagar av  provtagningar och vård. Men  det ögonblicket då jag första gången vaknade på länslassarettet i Tunsstad glömmer jag aldrig. Jag slog upp ögonen och tittade ut i rymden. Det starka vita ljuset bländade mig. Allt tycktes vara vitt  och mjölkartat. Runt omkring mig flög fyra änglar. Det doftade av rosor.” Jaha , jag är död. Jaså, det är så här det ser ut i himmelriket”, tänkte jag. Känslan  i kroppen var underbar och min själ andades frid. Men det var något som inte stämde. Jag började fårstå att ljuset kom från starka lampor i taket. Änglarna kunde inte flyga, det var sköterskor i vita dräkter som stod på golvet. Rosendoften härrörde  från en bukett på sidobordet. Jag låg helt enkelt på enskild sal i en sjukhussäng och höll på att tillfriskna. En av ”änglarna” kom fram till mig och la en sval hand på min panna och sa med mild stämma ” Du måste dricka , här är lite vatten”.  Trots att det värkte i halsen och huvudet  så kände jag en otrolig lycka. Jag var inte död, bara lite sjuk och snart skulle jag vara frisk. Ett knappt år senare var jag  återställd och mina blodvärden var helt återställda. Vad var det då för sjuka som hade drabbat mig.   Diagnosen var  mononukleos och meningit. De båda åkommorna hade drabbat mig med extra kraft och för en tid slagit ett muskelknippe till marken.

Del nummer två.    Det går inte att pissa.  På vårdcentralen i Flenkeby togs jag emot av en storvuxen man som bröt på danska. Han klämde under  mina armar och tittade länge i halsen. Min mor som på den tiden var en ung och vital kvinna i sina bästa år  hade anlänt, och satt nu blek och tagen på en  stol och följde förloppet. Som i ett töcken hörde jag doktorn säga ” halsfluss, mycket penicilin”.  Men innan undersökningen var klar så ville  den storvuxne läkaren att jag skulle lämna ett urinprov. Jag mins att jag var mycket kissnödig, men hur jag än krystade så kom det inte ut en droppe av den önskade vätskan. Det var helt enkelt stopp i röret. Yrseln tilltog , det verkade som om det blev mörkt i rummet, någonstans i fjärran hörde  jag doktorns röst ” Ähää pojken bara jävlas”. Men om det är sant eller bara en produkt av min sjukdomsansatta hjärna det vet Polarview ännu ej i denna dag. Nu blev det svart i rummet och medvetslösheten kom som en befriare och löste mig från mina plågor. I morgon kommer tredje och sista delen. Upplösningen. 

Första delen.      Liemannen står på lur.      Polarview satt på huk i slänten och grävde stolphål. Det skulle bli ett stadigt staket där  stolparna skulle stensättas för att sedan bära det rödmålade staketet i årtionden. Julisolen brände från klar himmel och nere vid sjön hördes skratt från badande barn. Arbetet roade mig inte, jag hade ont i huvudet och tanken var oklar. Faktum var att jag började känna mig riktigt dålig. Jag orkade helt enkelt inte gräva. Med smärta i skallen och värk i ryggen la jag mig ner i gräset för att vila.  Jag måste ha svimmat och varit medvetslös länge , för när jag slog upp ögonen hade solen flyttat sig långt på himlen och förmannen stod lutad över mig med sur blick. ” Ligger du här och latar dig, ungjävel” sa han, samtidigt som jag försökte sätta mig upp. Jag försökte svara, men ur min mun kom endast sludder och osammanhängande meningar. Lenart, som förmannen hette förstod nu att jag var sjuk. Inte lite sjuk utan jävligt sjuk.  Hur det gick till vet jag inte riktigt , men han ordnade med att jag kom till vårdcentralen i den närliggande tätorten.  Kampen för att överleva hade startat.  Fortsättning följer.

När gamle prosten Laurentius Larsson  kom till pärleporten ville inte Sankte Per släppa in honom i himmelriket. Sankte Per motiverade beslutet med att  när prosten hade predikat så hade församlingen sovit i bänkarna.  Prosten protesterade och sa, ” Men, va fa´n du släppte ju in en simpel busschaufför för fem minuter sedan, jag är prost och troende, jag borde väl få komma in .” Sankte Per svarade då, ” Du predikade och alla sov, men när busschauffören körde passagerare så satt varenda jävel och bad till Gud. Polarview fick en gång ett meddelade från sankte Per. Det löd. Duktiga och bra bloggare får vita vingar och flyger omkring  när dom dör och dåliga och dumma bloggare får svarta vingar. Polarview skiter högaktningsfullt i färgen, bara jag kan FLYGA.

När Polarview var en liten gosse  och satt i skolbänken för att lära sig att läsa och skriva, då lärde sig också Polarview vad aprilväder var. Polarview satt längst bak, nära klassrumsdörren. Detta för att fröken lättare skulle kunna skicka ut lille Polarview i kapprummet. Polarview var ett litet damp-barn som ofta störde undervisningen. Till höger om Polarview på väggen,  hängde fröken upp en ny tavla varje månad. Den skulle tala om för oss barn vilken månad det var samt ge en bild av det typiska vädret  den  aktuella tiden.  Tavlan föreställde  två lekande barn i ruskväder. Vid sprittande krokus yrde snön och i bakgrunden lyste den värmande vårsolen på feta videknoppar.     Precis sådant väder vi har i dag. VÄDRET ÄR DET SAMMA. VI GLÖMMER FORT.  Tänk på det när du ska rösta i höst. Man glömmer fort. Rösta för långsiktighet och ansvar.   HURRA FÖR KUNGEN.

Intet är nytt under solen. Varför upprepar sig historien. Sker det ingen utveckling. Den 21 april 1957 räddades en ung flicka i London. Hon heter Marjorie Jordan,  ( hon kanske lever än i dag)   och räddades ur ett gammalt skyddsrum där hon suttit inspärrad i 14 veckor. Det var en tokig man vid namn Bridal som låst in kvinnan för att kunna utföra sina ”experiment”. Hennes räddning var att hon lyckats smuggla ut en lapp genom en springa rumsmuren. Ruggigt men sant. Se upp för källardårar , de har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Källa: Årets största händelser i BILDER 1957.

Polarview sitter bekvämt tillbakalutad i flygplansstolen. Fönsterplatsen ger goda möjligheter att  njuta av solen ovan molnen. Polarview är ombord på SK:s flight från Esenboga airport i Ankara till Arlanda i Stockholm. Blixtvisit i Turkiet piggar alltid upp, kul  shopping och besök i Ankaras gränder skapar bildande minnen.  Utanför flygplansfönstret spricker moltäcket upp och man kan se ”minilandskapet” långt där nere. Man ser tydligt att våren har kommit mycket längre i centraleuropa, lövskogarna är grönare och på de odlade fälten har grödorna börjat måla landskapet. DET ÄR NU DET HÄNDER. Det förut så trygga motorljudet från planets jetmotorer ändrar karaktär. Jag tittar ut för att se om vi flugit in i ett ASKMOLN. Men därute ser luften alldeles klar ut. I magen känner jag att flygplanet ändrar läge i luftrummet. Motorerna har nästan tystnat.  Min stolsgranne tittar oroligt på mig och jag svarar med en frågande blick. Plötsligt släpper locken i mina öron och åter hörs  dånet från jetmotorerna. Ur högtalarna hörs kaptenen säga att vi har stigit för att flyga över askmolnet och allt är som det ska. PHUUU , det var skönt att höra, och Polarview som trodde att hans sista stund var kommen. Nu gäller det bara att inte luftfartsverket stänger luftrummet över Arlanda, man vill ju inte landa på Kallax i Norrland. Om du har GULDKORT på SAS så får du FÖRTUR när du flyger. SAS  samarbetar med flera flygbolag (Tex THAI AIR)  Skaffa GULDKORT  så krymper världen.