polarview

Patry varje dag .
Gäster på besök, ”drinkar”.
Grannarna hundbitana och osams.
Saw är lycklig. Gnider med olja på förmiddagarna.
Motorbykarna fick vi till halva priset , genom att hyra direkt från Mr Pran. Trädgården blommar som aldrig förr. Plus 1,2 grader i kylen ,,, = kall singa. Ute, plus 32 grader= varm pool. Mr Tong kör som vanligt. Han kan inte säga R, så mitt namn blir lite hipp. Kram fr POLAR VIEW

Det var en gång en liten polarview som satt i klassrummet och darrade. Både 1:a och 2:a klass satt i samma rum. En stor svart skrivtavla längst fram  och på väggen vid dörren två färgbilder föreställande gnagande ekorrar. Det var onsdag och veckans psalmvers skulle rabblas utantill. Hur PV än tränade så ville versen inte fastna i minnet, och den här gången hade inte lille PV ens läst på, det var ju lönlöst. Doften av våta tröjor fyllde salen och i frökens trädgård föll ett stilla höstregn. Äppelträden, där ute i friheten ,dignade av frukt . Kerstin , klassens smartaste  och sötaste elev fick ställa sig vid sidan av bänken och läsa dagens vers. Oh.. vad hon var söt. Hon var rar och inte mallig, bara söt och mycket duktig i skolan. PV satt och drömde om rastens lekar och om hur kul det var när Kerstin var med och stojade. Plötsligt hör  PV det fasansfulla. Fröken säger med mild stämma ” Polarview, nu är det din tur, sluta med dina drömmar och ställ dig upp och läs dagens Psalmvers. Det gick åt helvete, PV fick ta fram psalmboken och staka sig igenom raderna. Kerstin såg med medlidande på PV, och Bosse fnissade. Där gick gränsen. Nu gällde det att rädda situationen. PV började spela pajas, det hade han gjort förut och det kunde han bra, så bra att alla skrattade och PV fick lämna salen med en rejäl örfil. Segern var vunnen . Kan man inte vara bra på att vara  bäst så kan man vara bäst på att var sämst.                          Många år senare gjorde Bosse och Polarview lumpen i hop, det var kul.   Ett annat märkligt faktum var att  lille PV fick stort ”A” i kristendomskunskap ( man fick betyg i 2:a klass på den tiden) , kanske beroende på att PV läste mycket i ”Barnens Bibel” . En kul bok med fina bilder och härliga sagor. Fröken tyckte nog att PV kunde sin Bibel. Men å andra sidan hade PV  ” BC” i välskrivning .

I dag ska jag visa er två exempel på konst. Det ena konstverket har jag själv skapat. Jag har brutit sönder en kulspetspenna och droppat ut lite  bläck på ett papper, därefter har några skvättar alcogel fått täcka bläcket.  Det hela har fått rinna en smula, och vips har man skapat en spännande bild. Foto POLARVIEW mobilkamera.Nästa bild har  Moder Natur skapat, genom att låta fukten på den kalla glasverandan frysa på  fönsterglaset. I takt med att iskristallerna har bildats har mönstret vuxit. Kombinationsmöjligheterna är oändliga.  Även om frostmålningar liknar varandra så  är ingen den andra lik.  Foto POLARVIEW  mobilkamera.

Bilden på iskristallerna tillägnar jag mina läsare i en förhoppning att   den ska spegla den mångfald som ni representerar.

Jag tycker det är skandal att inte SJ kan passa tiden. Vi har haft vinter i detta land sedan istiden, och då var det vinter  också. En sjuhelsikes vinter till och med. Men då fanns det å andra sidan inga tåg. I dag  klarar inte SJ att transporttera resenärer för att kylan får tågen att stanna och växlar krånglar, och jag vet inte vad.  Ska man med flyget törs man inte ta tåget, man vet ju inte om man kommer fram i tid. Nä tacka vet jag  Japan, när jag var där senast skulle jag åka tåg från Tokyo till Hirochima , en sträcka på c:a 700 km. Det var höghastighetståg med tusentals passagerare, massor av spår i olika nivåer och ett myller utan dess like, men vilken ordning och reda. Ingen la upp fötterna på sätet och konduktörera med sylvassa pressveck bugade djupt inför de resande. I Shiginava skulle jag byta tåg, och enligt tabellen   hade jag 6minuter på mig. Min första tanke var ” nä fy fan, det går aldrig”.  Men det visade sig att det var gott om tid. Tåget från  Tokyo var 4 sek försenat   ( FYRA  sekunder) och det tåget jag skulle med avgick på exakt rätt tid. Att hitta till rätt perong  var inget problem trots att jag inte kunde läsa de japanska skyltarna. Vart jag än såg så stod det leende bugande japaner och visade mig vägen. En snabb blick på min biljett och de visade med pekande hand mot rätt rulltrappa eller gate. Utan problem kom jag fram till staden där atombomben en gång föll, men det är en annan historia. VI HAR LITE ATT LÄRA I DET HÄR LANDET, ÄVEN OM VI TROR ATT VI VET BÄST.

Vilken  stig leder alltid till källan och vad finner man där? 

Den som kan lösa gåtan utan att fuska innehar stor visdom.

Lufta inte element om du inte vet hur!    Tro inte på  allt du läser på webben. Ta alltid med en hembakad  chokladkaka till fikat på jobbet.  Om du är på lyset så håll i styret, om du är på styret håll i lyset.  Gå inte på isar som varken bär eller brister. Ha rätt valuta när du reser. Kör inte pickup i andras skidspår. Ta livet vid hornen, kör DODGE.

De  två aporna lämnade en vacker dag boet och skuttade ut i världen. På universitetet läste de in var sin Master och skaffade sig sedan hedervärda anställningar i riket. Och nu till det märkliga. Kaka söker maka.  ”Pappan”  i familjen  gjorde en häpnadsväckande upptäckt en dag när alla var på badsemester.  Magdas och Rosas pojkvänner hade precis ett sådandt litet ärr ( knappt skjönjbart) som flickorna hade själva hade.  Ett litet ärr där ryggen slutar och där skinkorna börjar. Ett litet ärr som vittnar om att det där en gång hade suttit en SVANS.  Alla som läser denna saga skall nu känna med långfingret i ryggslutet. Om man känner en liten knöl så ska man genast ta fram en spegel och titta på ryggslutet.  Det kan vara så att du då får reda på ditt ursprung. Gillar du bananer???? SNIPP SNAPP SNUT SÅ VAR SAGAN SLUT.

De små aporna räddades av det stiliga unga paret, som beslöt att ta  med  dem hem till stugan i Karlsbytorp. Vid närmare undersökning visade det sig att det var 2 st välskapta små honor som de hade räddat. Dessutom verkade de vara ovanligt begåvade.  De hade mycket lätt för att lära. Då beslöt det unga paret att behålla de små och uppfostra dem som om de vore människor. Ett mödosamt arbete hade tagit sin början.  Ungarna döptes till Rosa och Magda , pälsen rakades dagligen och svansarna opererades bort av en duktig veterinär.( Det var innan kuperingsförbudet fanns.) Med tiden ersattes rakningen av hårborttagningsmedel, och effekten blev bestående. De små flickorna började efter några år skolan, de var mycket söta och ingen kunde längre ana att de var apor. Möjligtvis kunde omgivningen förvånas lite när man såg hur duktiga de var att klättra i träd, samt när man såg deras stora förtjusning för bananer. Viga , vackra och snabbtänkta var Rosa och Magda och föräldrarna skaffade nu ponnyer till töserna. Eftersom töserna själva var djur så kunde de på ett enastående sätt  kommunicera med hästarna. De blev ena riktiga  tävlingsapor som tävlade både DM och SM med framgång. En kort tid före flickornas inträde i vuxenlivet återgick Rosa och Magda till apstadiet, små hannar av vårt eget släkte strök runt husknutarna och gjorde tillvaron osäker.  Men mycket snart lärde sig  Rosa och Magda  att  hantera det mänskliga vuxenlivets alla vanskligheter. ( Ja,, nästan alla , i alla fall.) De hade nu vuxit upp och slagit ut som de skönaste av damer och var levade bevis för att  även apor kan arta sig. …………I morgon kommer du att kunna läsa sista delen av sagan, och då med en del häpnadsväckande detaljer.