Per Åke Sören Karlssons pappa var präst. Per var en rolig lekkamrat och Pers pappa var en snäll präst. Per och Polarview lekte i parken som omgav den vita prästgärden. Pers initialer bildade ordet PÅSK och det skojade vi mycket om. En vår i påskens tid för länge sedan satt Per och Polarview på prästgårdstrappan och såg på snödropparna som började spira intill husets vägg. Då kom Pers pappa ut och satte sig med oss . Han berättade för oss om påsken och att Jesus hade dött på korset för våra synders skull. Polarview kände skräcken i bröstet. Tänk att mina synder hade förorsakat en människas död, och jag som bara hade syndat lite grann. Lite hyss då och då. Men inte skulle väl någon behöva dö för det. Polarview blev mycket betänksam. I tonåren blev Polarview medveten om vad synd innebär. Synd var att träffa flickor, dricka alkohol, vara homosexuell, njuta mycket, förneka Gud, tro på andra Gudar, och att inte inse hur syndfull man var. Inte ska nån annan behöva dö för dessa synders skull. Det finns synder som människan inte får begå, och om dessa gränser passeras så kan syndaren själv gå och dö. Det är rättvisa det!

En stor skara konstnärer verkar i det fördolda, nämligen på världens alla offentliga toaletter. Bortser man från en del debutanter som bara skriver kxx och fxxxa och ritar stiliserade könsorgan så är skithusvärlden full av guldkorn. Det gäller bara att vara öppen i sinnet och noga studera den konst man möter på avträdet. Polarview ska nu ge två exempel.  Det ena är en dikt som Polarview råkade läsa på ett utedass beläget på ett militärt skjutfält i norra delen av riket. Och det andra, är en bild som en okänd mästare klottrat på en toalett i Japan.

Dikten lyder som följer. 

 JAG HAR LAND OCH RIKE FARIT,

OCH PÅ MÅNGET SKITHUS VARIT.

MEN SEN JAG KOM HIT,

HAR JAG INTE SETT SÅ MYCKET SKIT.

Vad bilden föreställer får ni gissa själva. Titta och njut.

Polarview är trött på alla kluddare och formmarodörer. Att teckna en hund där man knappt ser att det är en jycke eller att fylla en damm med rödfärgat vatten och slänga i lite religiösa symbåler,,, är det konst det? Lite streck och plumpar ska hyllas av kritiker. Nä, det är lite väl mycket av ”kejsarens nya kläder” i dagens konstvärld. Tacka vet jag konstnärer som förstår och kan skapa bilder och föremål där man ser vad det är. Det är svårt att skapa en bild där betraktaren känner i igen sig. Lite streck och kludd kan alla åstadkomma.

Det här är en historia som Polarview hörde för 20 år sedan.  Polarview har mött väldigt mycket gott ledarskap genom åren och även utövat ledaskap, men icke förty, så är denna lilla saga om ”arselet som blev chef” applicerbar i vissa sammanhang.

Den resliga kroppen var ute och gick. De olika kroppsdelarna blev då  oense om vem som skulle bestämma. Benen sade ” Det är jag som utför det tyngsta jobbet , jag bär upp hela kroppen, jag vill vara chef”. Då skrattade de andra delarna på kroppen och armarna sade ” Nä.. nä.. utan armar funkar inget , jag med mina händer och fingrar ska bestämma”. Struntprat sa hjärnan, jag ska föra befälet, det är ändå jag med alla mina impulser som kan styra eder alla, punkt slut , jag är chef” . Nu hördes en grötig svag röst från de nedre avdelningarna. Det var RÖVHÅLET som talade. Rövhålet sa ” Jag vill vara chef”. Alla skrattade, hela kroppen skakade av skratt och alla sa ”Du får inte bli chef ditt jävla skithål”.  Då surnade arselet till, som bara ett arsele kan. Arselet slutade helt enkelt att fungera och efter ett tag började kroppen må dåligt. Till slut mådde alla kroppsdelana så dåligt att kroppen inte längre kunde verka som kropp.Då bad de rövhålet att bli chef . Arselet började åter att fungera och arselet blev chef med alla de konsekvenser som det skulle medföra. Av denna historia kan man lära att även ett rövhål kan bli chef.

P.S. Härleder man ordet ARSELE sematiskt och etymologiskt så finner man att det betyder ”Dalsänka med en liten å eller vattendrag i mitten”. Arsele återfinns dessutom som ortsnamn. Men det är en helt annan storry: D.S.

Sylvana och Sylvester var en  flicka och en pojke som Polarview med fru mötte i norditalien  1974. Syl och Ves som vi kallade dem var två mycket lyckliga ungdomar, och de var omåttligt kära i varandra. Vi möttes av en slump, ett ödets nyck, långt från allfarvägar 100 km öster om Rom.  Vi möttes på Apenninernas sluttningar och vi kom i samspråk , och vi slog följe. Vi fann varandra och njöt av varandras sällskap. Nu ville de att vi skulle följa med hem till Sylvanas farfar. Han drev en liten vingård och han vårdade sina vinstockar med kärlek. Med mycket enkla redskap skötte han sin lilla gård. Vid denna lilla vingård fick Polarview smaka på det som skulle bli årets vin. Ur ett stort träfat tappade bonden upp en liter av det unga vinet. Vi smakade och själsfrid gjorde entre´. Vi inbjöds att delta i deras enkla måltid, vi förstod inte mycket av det som sades runt bordet, men välviljan och vänligheten var icke att ta miste på. DET ÄR FNTASTISKT VILKA PÄRLOR LIVET KAN BJUDA PÅ, BARA MAN MÖTER OMGIVNINGEN MED ÖPPNA ÖGON. Vad Sylvana och Sylvester befinner sig i dag det står skrivet i stjärnorna.

Den 18:e mars 1913 dödas Kung Georg I  av Grekland i ett attentat, samma dag bildar Ivar Kreuger  sitt tändsticks AB. Alla dagar  har sina öden. De faller fort i glömska. TA VARA PÅ DIN DAG. Man vet inte vad ödet har i bredskap.

Jacob Johan Ankarstöm misshandlades som barn. Hans pappa slog honom  regelbundet. Jacob tålde mycket stryk , han grät inte när den stränge fadern lät käppen dansa på hans rygg. Jakob visste att minsta knyst skulle förlänga straffet och pinan. Jakob Johan Ankarstöm teg, men såren i hans själ skulle komma att få ödesdigra  konsekvenser. 1792 avrättades Jakob efter att ha mördat Gustav III. Ett fyrtiotal personer häktades för mordet men endast fjorton åtalades. Flera dömdes till döden, men domarna mildrades för alla utom Ankarström. Under tre dagar  släpades han runt till olika platser i den Svenska huvudstaden  där han fick slita spö. ( misshandlades med tunna käppar tills blodet rann). Därefter högg man av honom handen och huvudet i nämnd ordning. Liket skändades sedan enligt tidens sed. En månad tidigare hade han skjutit Kungen i ryggen och nu var han död och rättvisa var skipad. Enligt vissa vittnesuppgifter lät han sig piskas utan att han rörde en min. Han hade ju vanan inne.  SLÅ ALDRIG ETT BARN. MÖT DET UPPVÄXANDE SLÄKTET MED RESPEKT.

Polarview saknar det spontana sättet att umgås. Att utan förberedelser bjuda in några trevliga människor. Ta några lätta drinkar eller en öl och byta tankar, växla erfarenheter och skratta. Energi och liv uppstår i mötet med andra människor. Man blir vederkvickt och får vidgade vyer. Inga förberedelser, spontana möten, där ”NEJ ,jag har inte tid” är det värsta som kan hända. Va jobbigt det är när man måste kolla veckor i förväg om dom tilltänkta gästerna är lediga. Sen förbereda middagen i flera dagar. Visst, det är väl kul,,, men var är spontaniteten? Och hur arbetsamt är det? Nej nu jävlar så måste Svensson skärpa sig. Ring dina vänner och bjud dom med kort varsel. Upplev det spontana mötet och njut av dina medmänniskor. TILL SIST.
OM DU HAR VARIT BORTBJUDEN OCH HAFT TREVLIGT, SÅ BJUD IGEN! UTVECKLANDE UMGÄNGE MÅSTE VÅRDAS. Polarview har gäster lite då och då och går på ett och annat kalas,,,, dom som aldrig bjuder igen hamnar till slut i glömskans mörka dunkel, och vem vill vara där? 855

Det är 34 grader varmt ute. I den van som Polarview färdas i är det 20 grader. Luftkonditioneringen fungerar perfekt. Gummiträdsplantagerna passerar revy utanför bilen.  De levande grisarna färdas säkert, de riskerar inte att trilla av vid en häftig inbromsning.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                         Nassarna är på väg fr Kambodia till Bangkok för att bli ”pork” i en risrätt. Tack gode Gud att man inte är  gris utan bara lite svinaktig. Lika varmt är det för lantarbetarna som färdas på pickuppen. I 70 km/tim susar pickisen fram med folk och materiel i en salig röra. Vi i vanen kör om, och vår hastighet närmar sig 80. Vägen är full av hål och det skumpar rejält. Tack gode gud att man inte är lantarbetare i Kambodia. OM INTE DET HÄR VAR GRISIGT SÅ SÄJ….836