Trött Polarview tar ledigt över helgen. En stänkare på fredagskvällen och livet leker. På lördag blir det gäster med skumpa och glam. Grekerna har  kalasat färdigt, britterna har röstat för förändring och svenskarna fryser i kall vår.  Om POLARVIEW blir inspirerad så kanske PLVEW  skriver något snaskigt på lördag eller söndag , så håll koll på POLARVIEW.

Så heter Kungen av Thailand. I går firades 60års minnet av hans kröning. För några timmar lämnade den gamle monarken Siriraj sjukhuset för att iklädd galauniform tala till det Thailändska folket. Sedan återvände han till sjukhuset och efterlämnade en lugnande effekt på ”skjortornas”  vrede. 1960 besökte Kung Bhumibol Sverige, han var då  ung  regent och vänskap uppstod mellan Kunghusen. Budister brukar vara bra konfliktlösare och Polarview hoppas att  Thailändarna går en demokratisk och fredlig tid tillmötes.

The best comment ever. Very iteresting Bangkoktrain. Bussines as usual. Thank you Solstrålen!

I am almost ready too move away from this country. It is cold , dark and almost no sunshine. On the opposite side of the planet the sun is always shining and the friendly people are smiling.  ( As  long as you are in good financial shape. )  A thing I cant stand is that some elements are jealous at there fellow creature. Don’t get jealous, make something  out of your one life!  Polarview are never jealous, polarview is happy when somebody in his surrounding’s are improving. I vaunt to remind you of what Clint Eastvood ones sad when some scoundrel was after him, ” Don’t  get mad , get even.

Gör jag rätt eller fel på jobbet.  Är jag inom ramarna för det som kan anses vara okej. En vanlig arbetsdag består av mängder av vägval, ideligen måste du fatta beslut som berör ditt handlande och din tjänsteutövning. För det mesta så är det lätt , nittionio procent av vägvalen utgör ingaproblem. Man vet helt enkelt vad som är rätt eller fel. När vi kommer till dom svåra fallen, så finns det ett knep som fungerar till 100% hos alla mentalt friska personer. Man stannar helt enkelt upp för en minut och ställer sig frågan ” VILL VERKLIGEN UPPDRAGSGIVAREN ATT JAG GÖR PÅ DET HÄR SÄTTET?” Om den inre kompassen svarar” Ja” då är det bara fortsätta. Du gör rätt!   Men om ditt inre tvekar , aldrig så lite, då är du inne på fel spår. Polarview vet , för han har testat den här metoden åtskilliga gånger.

I den bästa av världar  är det andra som jobbar åt mig. Mina studielån behöver inte betalas tillbaka och om dom måste betalas tillbaka , då kan jag leva gott på bidrag från dom som jobbar. Arbetslöshetskasseavgiften ska vara låg och betalas av arbetsgivaren eller andra rika, och blir jag av med jobbet så ska jag ha 100% ersättning.  De allra rikaste ska betala extra skatt till oss som vill njuta av livet. De rikaste är de som jobbar. Stackars dumskallar. Inga karensdagar vid sjukdom, full ersättning från första dagen då bakruset ska vårdas. Om jag har ett deltidsjobb så ska jag naturligtvis ha lön som om jag jobbar heltid. Att stämpla upp till heltid  är en mänsklig rättighet. Vi behöver alla pengar för att leva och ha kul. Om jag är sjukskriven och har full sjukersättnig så ska jag få  jobba med det jag tycker är kul, och därmed få in pengar skattefritt. Min själ mår bra av att göra det som är roligt, och mår jag bra så kan alla andra  också må bra. Som pensionär ska jag inte betala ett öre i skatt, jag har ju levt ett helt liv och det har varit jobbigt nog. Det ska satsas på vård och omsorg, jag vill bli vårdad med omsorg.  Jag vill inte slita ut mig åt andra. Bort med rotavdraget, ingen tjänar på det. Rika typer kan städa själva.  Ingen ska behöva städa mot betalning. Och till sist , LÄGG NER FÖRSVARET !  Ett land har ändå alltid en armé, om inte sin egen , så har man någon annans.I den bästa av världar där vill jag leva , där vill jag dö.

På 1:a maj ska Polarview demomstrera mot höjd bensinskatt. Bilen är nödvändig för välfärden. Höjd bensinskatt driver bara på inflationen. Pengarna går upp i rök och det blir inga resurser kvar för  att rädda miljön.

Kort saga av POLARVIEW.    Den gamla hanen har reprducerat sig och avkomman har blivit god. Han kan inte längre konkurera med de yngre hanarna vad avser kunskap ,styrka och inkomster.  Han har gjort va han ska och han har varit på toppen. Nu går det bara utför.  Den gamla hanens roll har reducerats till få hjälpa till då och då. Men krafterna börjar tryta, och med värk i kroppen och en känsla av oförmåga går den gamle för att lägga sig för natten. Hans råd efterfrågas inte längre och hans ord tas inte riktigt på allvar. Gamlingens kunskap är omodern, och det han refererar till  tillhör det förgångna. Men gubbjäveln tog sig i kragen och ryckte upp sig, knöt näven i fickan och tog nya tag. Än är gubben inte slut som artist. Och så levde han lycklig i alla sina dagar.

Del  tre. Änglarna kunde inte flyga. Polarview forslades nu med ambulans till   länssjukhuset. Där följde flera dagar av  provtagningar och vård. Men  det ögonblicket då jag första gången vaknade på länslassarettet i Tunsstad glömmer jag aldrig. Jag slog upp ögonen och tittade ut i rymden. Det starka vita ljuset bländade mig. Allt tycktes vara vitt  och mjölkartat. Runt omkring mig flög fyra änglar. Det doftade av rosor.” Jaha , jag är död. Jaså, det är så här det ser ut i himmelriket”, tänkte jag. Känslan  i kroppen var underbar och min själ andades frid. Men det var något som inte stämde. Jag började fårstå att ljuset kom från starka lampor i taket. Änglarna kunde inte flyga, det var sköterskor i vita dräkter som stod på golvet. Rosendoften härrörde  från en bukett på sidobordet. Jag låg helt enkelt på enskild sal i en sjukhussäng och höll på att tillfriskna. En av ”änglarna” kom fram till mig och la en sval hand på min panna och sa med mild stämma ” Du måste dricka , här är lite vatten”.  Trots att det värkte i halsen och huvudet  så kände jag en otrolig lycka. Jag var inte död, bara lite sjuk och snart skulle jag vara frisk. Ett knappt år senare var jag  återställd och mina blodvärden var helt återställda. Vad var det då för sjuka som hade drabbat mig.   Diagnosen var  mononukleos och meningit. De båda åkommorna hade drabbat mig med extra kraft och för en tid slagit ett muskelknippe till marken.

Del nummer två.    Det går inte att pissa.  På vårdcentralen i Flenkeby togs jag emot av en storvuxen man som bröt på danska. Han klämde under  mina armar och tittade länge i halsen. Min mor som på den tiden var en ung och vital kvinna i sina bästa år  hade anlänt, och satt nu blek och tagen på en  stol och följde förloppet. Som i ett töcken hörde jag doktorn säga ” halsfluss, mycket penicilin”.  Men innan undersökningen var klar så ville  den storvuxne läkaren att jag skulle lämna ett urinprov. Jag mins att jag var mycket kissnödig, men hur jag än krystade så kom det inte ut en droppe av den önskade vätskan. Det var helt enkelt stopp i röret. Yrseln tilltog , det verkade som om det blev mörkt i rummet, någonstans i fjärran hörde  jag doktorns röst ” Ähää pojken bara jävlas”. Men om det är sant eller bara en produkt av min sjukdomsansatta hjärna det vet Polarview ännu ej i denna dag. Nu blev det svart i rummet och medvetslösheten kom som en befriare och löste mig från mina plågor. I morgon kommer tredje och sista delen. Upplösningen.