Detta är nosen på en Asiatisk gräshoppa. Just den här gräshoppan är chef  för 3000 andra gräshoppor, vars uppgift är att äta bondens gröda innan han hinner skörda.  Som chef påverkar han sin omgivning   och med sin ledarstil  har han en stor inverkan på stämningen bland de arbetande hopporna. Med  sina långa ben kan han hoppa mellan lojaliteterna och skapa oro. De kraftfulla  benen gör det möjligt att kvickt söka stöd hos en utsatt hoppa för att sedan spela ut olika grupper mot varandra. Chefsgräshoppans  imponerande käkar kommer också väl till pass när det gäller att snabbt hugga någon i ryggen. Ett kvickt bett i ryggen kan få en självständig  gräshoppa på knä för lång tid framöver. Den här gräshoppan leder sin flock med framgång, men de 3000 grönsaksätande insekterna är inte särskilt lyckliga.  Polarview viskade till en liten olycklig gräshoppa som satt på ett blad med ett stort jack i ryggen ” låt dig inte förtryckas, BIT TILLBAKA med dubbel kraft.”  Betalt skall kvitteras!

Om man inte vill gå ut i djungeln och leta efter bananer, så kan man göra som den här familjen. Dom har några bananträd på sin bakgård. Ett naturens skafferi som alltid är redo att tillhandahålla färsk frukt. Familjen består av 12 strävsamma medlemmar. Morfar och mormor är i 60 års-åldern , tandlösa , trötta och skrynkliga, men otroligt kärleksfulla. Yngst är en liten flicka som sitter och jollrar på golvet. Hennes mamma klipper och tvättar håret på sina kunder i den lilla  ” frisörsalong”  som hon driver. Det är billigt att bli klippt där, det kan Polarview garantera.  Alla kämpar för att få ett bra liv, och även om den här familjen inte har så mycket pengar så utstrålar alla glädje och mänsklig kärlek. Polarview dricker sakta av det te som han blir bjuden på och samtalet bärs fram av tecken, lite engelska och en smula thai. Man blir ödmjuk.

Så här kan det se ut när man hittar ett banaträd i djungeln. Dessa är dock ännu ej mogna. Så i det här fallet gäller det att leta vidare. Om man letar hittar man alltid ett träd med solmogna ,goda , matbananer.

Det är en fullt möjlig sysselsättning i vissa delar av Asien. Men det är inte så lätt som det låter. För det första är vegetationen oerhört tät och för det andra så kryllar det av giftiga ormar i snåren.  En del ormar är så giftiga att det räcker med att man tittar på dem så dör man.  Ääh , riktigt så farligt är det väl inte, men jag kan lova att om man blir biten så kan det bli svårt att överleva. Heltäckande klädsel och gummistövlar är att föredra. En banantur kan vara nog så trevlig, nästan att jämföra med en nordisk svamptur. Smörstekta vilda bananer är bland det bästa man kan äta.

De här killara städar fiskebåten emedan skepparen vilar. Min dräng hade också en dräng.

Polarview vill visa en bild på ett fenomen som uppträder en gång varje år vi en strand i Thailand.  Det börjar med att havet ser ut att krylla av maneter, och lokalbefolkningen varnar dig för att bada. Därefter blir vattnet alldeles GRÖNT. Det ser fantastiskt ut. Från kristallklart till grön sörja på några timmar. Sedan är vattnet grönt i några dagar för att sedan åter bli klart och badbart. Den lokala fiskaren försöker förklara för mig  var det gröna kommer ifrån, men jag fattar inte ett dugg. Men det ser ut som en gigantisk algblomning. Alla tar det med ro ,och som sagt, efter ett par dagar är allt OK igen.