Vad kan väl pryda ett hem bättre än en kristallkrona. Denna   mytomspunna ljusspridare som ska hänga mitt i salen. Allra helst ska det hänga några på rad, men det räcker med en för att upprätthålla goda traditioner.  Nog är det väl härligt när värdinnan går in i salen och ställer sig under kronan, och herrarna med sina bordsdamer kommer och tackar för måltiden. Leendena strålar i kapp med kristallen och gästerna berömmer den goda maten och det ädla vinet.

Katarina I av Ryssland föddes 1684 och dog 1727.  Hon var regent 1725 till 1727.  Hennes pappa var  en enkel livländsk bonde.  1702 blev hon gift med en livländsk dragon. Samma år föll  de  nygifta i Rysk  fångenskap. Tsar Peter tittade på fångarna och tog med sig dragonens fru och hade henne som sexslav. Hur konstigt det än låter så gifte han sig senare med henne . Hon måste ha varit både listig och klok. Hennes inflytande  i det Ryska rikets angelägenheter var betydande.  Hon beskrivs som vacker och behagfull. Detta är sant, och det betyder att alla har en chans. LEVE MONARKIN.

Två systrar  föddes i början av  förra seklet. De växte upp tillsammans, var  med om andra världskriget, utbildade sig , gifte sig och fick barn. Långa händelserika yrkesliv inleddes.  Den ena systern hamnade till sist i ett nordligt land i Europa och den andra systern slog sig ner i Amerika. I dag  har de båda damerna , med råge passerat 90 års gränsen. Genom lyckliga omständigheter och släktingars hjälp kunde de båda systrarna återförenas för en dag. En middag ställdes i ordning och de två fick sitta bredvid varandra och samtala om  gamla tider. Trots att åren hade satt sina spår så blev det ett fantastisk möte, där lyckan över att se varandra överskuggade alla svårigheter. Med hänsyn till närminnet , var samtalet långa stunder helt förvirrat. Upprepningarna kunde upplevas som oändliga. Men kärleken och glädjen kunde ingen ta miste på. Polarview var med och såg det hela. Det var underbart och rörande. Nästa dag  frågade den äldsta  av de två, ” Såg jag min syster i går? Jag vet inte , men det känns som om jag hade roligt” .  Nu har de åter Atlanten i mellan sig, men dom hade roligt dagen för mötet.

Polarview överväger att lägga ner sin BLOGG. Bloggproffs sever är ofta överbelastad och seg. Ibland är det svårt, ja, tillochmed omöjligt att logga in på POLARVIEW. Den sega servern gör att det tar för mycket tid att publicera.  Polarview tappar läsare på grund av att bloggproffs  server  har förlite minneskapacitet. PW kommer att ligga lite lågt ett tag för att se om det blir bättre. PW kanske byter forum. Vad som än sker så kommer POLARVIEW att försöka informera sina trogna läsare.

Den här killen köpte Polarview mat av. Han bor och  lever i närheten av Mexikanska golfen. Han har ännu inte förstått att hans fiske är hotat.  BP har stora svårigheter med att  täta en oljeläcka på havets botten i dessa farvatten.   Måtte BP lyckas med att täta läckan snarast. Vi behöver olja till våra törstiga  bilar, samtidigt som vi vill kunna äta langustrar. Kolbäddsgrillad languster och kall Heineken är bland det godaste man kan få. Vi måste ta mer ansvar när vi tar vara på jordens resurser.

Hur gick det för Kalle och Greco när dom blev vuxna.  Nu ska ni få veta.  Kalle och Greco ska båda snart fylla femtio år, och idag njuter dom av de framgångar livet gav. Grecos pappa var anställd i ett stort internationellt företag och var förhållandevis förmögen. Han  satte Greco i privatskola och där tog  Greco  studenten med utmärkta betyg. Efter tiden vid  på Sigtuna flyttade Greco med sin far tillbaka till Grekland. Väl i Grekland  köpte Greco en liten lastbåt och skeppade varor i medelhavet. Rörelsen utvecklades med åren och är i dag ett rederi med ett hundratal fartyg som opererar över hela klotet.  Han är  stadd i kassa och lever det goda livet. Att fiska är i dag hans stora hobby. Kalles levnadsöde är helt annorlunda och mer dramatiskt. Kanske berättar jag om Kalle i ett senare inlägg.

Här kommer en annan liten sann historia från  PW:s tid på kollo.  En solskenshistoria om man får säga så.   Bland pojkarna på detta sommarkollo så fanns det en liten kille med tjockt hår , öron som stod rätt ut och sneda tänder. Det var en mager kille med mörka ögon och ett skyggt leende.  Hans pappa  och mamma kom från Grekland, men hans mamma var död sedan ett år tillbaka. Den lilla grekiska killen var 7 år och dom andra barnen retades med honom. Han var helt enkelt mobbad. Greco ( som han hette)  var en underbar gosse och han berättade för PW att han gärna ville se en gädda, för en sådan hade han alldrig sett, bara hört talas om. En tidig morgon i Juli tog PW med sig Greco samt tre andra kollobarn ut i ekan för att ro drag. Klockan var halv fyra på morgonen och skogssjön var spegelblank. Sommarens dofter omgav oss och fiskarna vakade och skapade ringar på sjön. Fyra linor med gäddvobbler drogs efter båten. PW rodde med lugna stadiga årtag. Barnen var tysta och förväntansfulla. Det låg spänning i luften.  Greco satt på helspänn och följde revens färd genom vattnet. Han hade mitt bästa gäddrag  som bete. Rätt som det var fick den lille greken napp. De andra fick ta upp sina fiskeredskap. En kamp som skulle vara i en timme och tjuga minuter tog  sin början. Till sist fick vi upp en sprattlande fisk i ekan. Det var en jättegädda som var över en meter lång och med en vikt på tolv kilo. Greco som inte var stort större än gäddan kastade sig ner och slog armarna om gäddans skalle samtidigt som han låste sina tunna ben runt stjärten på monstret. Gäddan och Greco brottades på ekans botten och han gav sig inte förän PW hade dödat djuret och tagit ut  vobblern  ur firrens enorma käftar . De andra barnen stirrade med skräck och beundran på den modiga lilla fiskaren. Gäddan tillreddes samma dag  i kollos kök. Sedan den dagen var det ingen som retade  Greco. Monsterdräparen på kolla var och förblev hjälte.