Här kommer en annan liten sann historia från  PW:s tid på kollo.  En solskenshistoria om man får säga så.   Bland pojkarna på detta sommarkollo så fanns det en liten kille med tjockt hår , öron som stod rätt ut och sneda tänder. Det var en mager kille med mörka ögon och ett skyggt leende.  Hans pappa  och mamma kom från Grekland, men hans mamma var död sedan ett år tillbaka. Den lilla grekiska killen var 7 år och dom andra barnen retades med honom. Han var helt enkelt mobbad. Greco ( som han hette)  var en underbar gosse och han berättade för PW att han gärna ville se en gädda, för en sådan hade han alldrig sett, bara hört talas om. En tidig morgon i Juli tog PW med sig Greco samt tre andra kollobarn ut i ekan för att ro drag. Klockan var halv fyra på morgonen och skogssjön var spegelblank. Sommarens dofter omgav oss och fiskarna vakade och skapade ringar på sjön. Fyra linor med gäddvobbler drogs efter båten. PW rodde med lugna stadiga årtag. Barnen var tysta och förväntansfulla. Det låg spänning i luften.  Greco satt på helspänn och följde revens färd genom vattnet. Han hade mitt bästa gäddrag  som bete. Rätt som det var fick den lille greken napp. De andra fick ta upp sina fiskeredskap. En kamp som skulle vara i en timme och tjuga minuter tog  sin början. Till sist fick vi upp en sprattlande fisk i ekan. Det var en jättegädda som var över en meter lång och med en vikt på tolv kilo. Greco som inte var stort större än gäddan kastade sig ner och slog armarna om gäddans skalle samtidigt som han låste sina tunna ben runt stjärten på monstret. Gäddan och Greco brottades på ekans botten och han gav sig inte förän PW hade dödat djuret och tagit ut  vobblern  ur firrens enorma käftar . De andra barnen stirrade med skräck och beundran på den modiga lilla fiskaren. Gäddan tillreddes samma dag  i kollos kök. Sedan den dagen var det ingen som retade  Greco. Monsterdräparen på kolla var och förblev hjälte.