Bilderna  från Karib.,  djungelfloden och kanonen  ska inte  illustrera  texten. De ska bara egga fantasin och locka hjärnan att tänka  fritt.                                                                                                                                                                                                                                                       Varför är det alltid flest av dom dumma. Vilken skara tillhör man.  Jag brukar tänka ” jag kan ha fel”  tre gånger. Då känns det mycket lättare.VAR INTE AVUNDSJUK, DET  PLÅGAR  DIG SJÄLV MER ÄN DET  SKADAR DEN DU AVUNDAS. Tänk på att andras framgångar fungerar som draglok åt din egen lycka. Omtanke om andra är viktig , men även omtanke  om dig själv är nödvändig.  Älska ditt ego och du älskar din nästa.  Undvik att överdriva. Klädsam måttlighet är att föredra. Blandat flumsnack går hem, hoppas Polarview.

Män med hörapparat har varit med om det lilla extra. När Polarview  ser en  herre med hörapparat så blir PW ödmjuk och lite imponerad. PW tänker att, ” där ser  man en kille som som har tagit risker och överlevt”.  Bara det att bära detta hjälpmedel tyder på mod och självrespekt. En kort frisyr och två rejäla apparater som ligger likt prinskorvar uppe på öronen. Det är  maskulint det.  Om man inte har någon hörselnedsättning och ändå bär hörapparater för att se cool ut , så ska man veta att man snart avslöjar sig.  Det är svårt att  spela korkad när man tar av sig apparaten.

Man ligger där mellan svala lakan. Sommarnatten utanför  det öppna fönstret lever sitt eget liv. Lätta dofter och svaga nattljud  kan förnimmas i halvdunklet. Då när man har det som bäst , så landar en ensam fluga på min arm. Den traskar runt och utforskar som om den hade all rätt i världen. Jag blir klarvaken , försöker att döda den, men misslyckas trots upprepade försök.  För att undgå min plågoande måste jag  dra täcket över huvuddet och dra in ben och armar. Det blir varmt och svettigit. Flugjäveln har segrat. Efter några timmar vaknar jag av att flugan kryper på min näsa. En ny kamp startar och min sömn  är förstörd. Men flugan  hade nog en trevlig natt.

En fantastisk diktare. Sven Duvas fader var sergeant, avdankad, arm och grå……..  osv. Det är ta mig tusan så att man gråter en skvätt. Vi behöver alla gråta lite i bland, och är det inte värre än att man kan bli tårögd över lite  text, då är det inte så farligt. Läs RUNEBERG och snyfta med behag .

Sedan Polarview började blogga i januari i år, har bloggen haft besök mer än tretusen gånger. Det är kul att många ip-nr återkommer regelbundet. Det betyder att det finns en del nyfikna element där ute i cyberrymden.  PW:s  blyga , anonyma läsare inspirerar Polarview blogg. Polarview kommer att fortsätta att blogga ett tag till, men sedan får vi se. Det är mycket som ska skötas på webben, facebook, bloggen, twitter, hotmailen och mycket annat. Dessutom måste man ju gå till jobbet i bland. Vi får se vad tiden räcker till. Men i kväll firar Polarview 3000 jubileum, och det ska bli kul. Ett särskilt tack vill polarview rikta till ”Mitt bloggliv” och ” Iris” , de tycks ju ha funnit varandra.

Polarview var 8 år och satt i framsätet på  sin mammas vita Morris minor. På sätet där bak låg en blå knallpulverspistol. Lille PW var mycket lycklig. Den blå revolvern var en gåva till mig från stadens järnhandlare. Det var den störtsta och finaste leksakspistol jag någonsin sett. Jag skulle inte få leka med den förrän vi kom hem. Den låg där i baksätet och blänkte. Under bilfärden blev frestelsen för stor. PW sträckte sin lilla hand till baksätet och pillade i smyg på vapnet. För att se bättre så lyfte jag upp pistolen lite grann, och när den var i höjd med min mors nacke så brann ett skott av. Helt obegripligt, men det bara small. Det small utav bara helvete. Min mamma som  i godan ro satt och körde fick rena dåndimpen. Hon höll på att köra i diket, det sprutade grus, motorn rusade och vi sladdade  fram och tillbaka på vägen. Morsan blev helt hysterisk och jag begrep ingenting. Den hysteri som rådde i bilen fick mig för tillfället att glömma lyckan över puffran.  Strax efter hemkomsten  var leksaken borta och jag frågade inte efter den.  Drygt femtio år senare återfann jag den blå pistolen längst in i en garderob i mitt föräldrahem som nu skulle städas ur för gott. Den var inte lika stor som jag mindes den , men lika blå.

Polarview vill slå ett slag för Mats Bergmark. Han har skrivit en rad underbara och allmänbildande böcker. Bland andra ” BAD OCH BOT”. Där beskriver han bland mycket annat hur man botade ”galningar” på 1600 talet. Polarview citerar fritt. ” Dåren skulle ledas över en bro i sjukhusparken. Där skulle man låta den olyckliga patsienten falla i vattnet. Överraskningsmomentet var viktigt. Sedan skulle dåren inte räddas förren han svårligen kunde återkallas till livet.  Enligt samtida läkare visade det sig att huvuddelen av patsienterna som fått denna behandling blev betydligt lugnare. Med andra ord, en bra behandlingsmetod.  Var det inte bättre förr, undrar Polarview.  Mats Bergmark har skrivit mycket annat, läs själv, och njut.

Här är ett exempel på hur ordets  ordets valör byter skepnad. Det här upplevde Polarview på 1960 talet i Danmark. Jag översätter det danska ordet till svenska för att det ska bli mera begripligt. I en liten by vid Isefjorden i Danmark fanns en anläggning som vid entren hade en stor kalksten med inskriptionen ” SINNESSJUKHUS” . Inne på anläggningen hjälpte man personer med mental ohälsa. Kommunledningen i byn tyckte att ordet ”sinnessjukhus” var kränkande och man beslutade därför att stenen skulle brytas loss och vändas. På stenens baksida skulle man hugga in ordet ”SJUKHUS”, och på så sätt skulle vårdinrättningen få en mildare framtoning. Men döm om stenhuggarens förvåning när han såg att stenen hade varit vänd en gång tidigare. På stenens baksida kunde man läsa ”IDIOTANSTALT”

POLARVIEW tar semester ett par dagar. Återkommer på måndag. Måste byta ämne. Aftonbladets hor och ministerskriverier har fått PW att tappa fokus. Hur mycket pengar fick uppgiftslämnaren. Alla vet att media betalar pengar till sina uppgiftslämnare, frågan är ” hur mycket”?  Varför   kommer inte flickan ihåg vilken dag det var, eller vilken vecka? Då skulle man ju kunna kolla i ministerns almanacka  om han har alibi? Finns ”Anna” i verkligheten , eller är hon en produkt av en journalists vilda fantasier? Att anklaga någon anonymt är ett fruktansvärt vapen, oavsett om det är sanning bakom anklagelsen eller ej.  På måndag ska Polarview skriva om något helt annat.