Polyperna ska bort, då blir det lättare att andas. Så här går det till. Du kommer i i ett rum , och mitt i rummet står en stol med nackstöd. Stolen har väldigt slitna armstöd. På ett litet bord intill stolen står en rostfri rondskål med lite konstiga verktyg i. Du uppmanas att sätta dig i stolen och att hålla stadigt i armstöden. Ett litet spraymunstycke förs in i vardera näsborren. Nu sprayas du med nåt som ska bedöva. Därefter stoppar polypkirurgen in en liten metall stav med pianotrådslasso i näsan på dig. Han trevar och letar och fångar upp polyper som han rycker ut genom näsan. Det frasar och knakar när polyperna lossnar. Smärtan är inte helt försumbar. Blodet forsar ur snoken på dig. En del polyper är så stora att det känns som om kirurgen drar ur oliver ur dina bihålor. Du har en känsla av att du vill svimma. Troligtvis svimmar du lite då och då. En sköterska håller dig om pannan. Rondskålen fylls med blodiga klumpar samtidigt som blodet strömmar ur dina näshålor. Nästa dag ser du ut som om du hade varit med om ett rejält gatuslagsmål. MEN DU KAN ANDAS SOM ALDRIG FÖRR! LIVET LEKER.
#1 by Anders on 27 september 2012 - 1:08
Quote
Jag har varit med om det här för en massa år sedan – 2 gånger. Jag tror de hade sämre redskap då än de har nu. Det gjorde fruktansvärt, otroligt ont och jag önskar ingen att gå igenom tortyren. Jag tror att läkaren hade ett ont öga till mig för hon karvade rakt in i slemhinnan på mig och första besöket glömde hon ge mig nässprayen som jag skulle ta efter operationen (jag fick reda på om sprayen den andra gången jag var där).
Jag hade 1 grymt stor polyp och flera mindre. Det var något av en rekordstor en, den såg ut som ett vit-genomskinlig, missbildat gelehallon.